Kampsport = Kriminell?
Håller du på med kampsport oavsett i vilken form så är du kriminell. I alla fall enligt media och många kommentarer i cyber- rymden. Som kampsportare är du våldsbenägen, misshandlar i tid och otid oavsett om det är i krogkön, klockan 3 en lördagsnatt eller i kassan på ICA. Det är så man ser bilden framför sig på den frustande, svettiga, rödögda stridsmaskinen som gör sig redo att få i väg armar, ben och händer i omöjliga vinklar, enorm styrka och i blixtrande hastighet.
Hur ofta läser du om den psykopatiska snickaren som hamrar ner på sina offer, golfaren som svingar nävar i stället för klubbor eller varför inte städaren som ger sina offer på ”moppo”?
Nä, det här är ett seriöst allvarligt ämne i hur du kan bli bemött eller sedd för att du har ett visst intresse eller har valt en viss form av idrott. Visst finns det inom kampsport en massa rötägg, dom som tycker det är enormt häftigt med några coola ”moves”, gärna såna som dom sett i en film, men det är också samma personer som tror att man kan sparka en annan människa i huvudet gång på gång utan att det händer något…
För att nämna ett exempel på hur en kampsportare döms i media kan vi ta fallet med mannen som satt anhållen anklagad för att ha varit delaktig i helikopterrånet i Västberga. Han är nu släppt och förhoppningsvis kanske folk kan sluta med alla vilda spekulationer och låta han vara i fred. I medias iver på att sätta namn på en lite suddad bild så blev deras naturliga val då ”kampsportaren i 30-års åldern” med en kort historik om tidigare dom, bekanta och hans karriär inom sin gren av kampsport. Med resultatet av att många direkt ”Googlar” och får upp bild, namn osv. osv. på den då anhållne. Spekulationerna börjar och folk dömer inte bara han som person, utan för att han håller på med kampsport och även kampsporten i stort. Och helt plötsligt så har alla som håller på med det dragits med i anklagelserna som våldsamma ondskefulla bestar. I såna här lägen är det inga personer det gäller längre, ingen människa av kött och blod som står på de anklagades bänk, en person som har ett liv vid sidan om kampsporten med värderingar som du och jag, en person som äter sover och andas samma luft på samma förgiftade klot.
Av kommentarer man kan läsa på nätet framkommer att många tycker att: Kampsportare borde veta bättre, han har förstört sporten, klart han måste vara skyldig för han är ju kampsportare och har vissa bekanta som gjort något dumt. Så där ser man det klart och tydligt att en någon kan förlora sin identitet och bara ses på ett sätt. Hur har han förstört sporten? Har han och alla som håller på med sporten ett fullständigt ansvar för hur andra beter sig? Ska en kampsportare dömas hårdare oavsett vad som hänt, vilket brott som nu skulle ha begåtts? Eller ska man dömas för att man har en viss umgängeskrets?
Vad hände med oskyldig till motsatsen bevisats?

Så finns det något samband mellan kampsport och kriminalitet egentligen? Är så lätt att få intrycket av att dom skulle gå hand i hand. Det första jag tänker på är dom småglin som börjar på en kampsport där man får slå och sparka mycket för att sen gå ut på stan, skrävla om det och försöka håva in lite respekt och kanske en och annan mobil och tjuga på samma gång. Eller dom lättpåverkade unga som egentligen inte har intresset för vad kampsporten innebär, utan bara vill lära sig några coola sparkar och slag som kan filmas med mobilen och sen hamna på You Tube. Finns en hel del anledningar till att man börjar med kampsport såklart, och dom flesta mogna vuxna förstår nog att bara för att du är det ena inte betyder att du är det andra. Men det som media nu gör är att späda på myten att är du en person som sysslar med kampsport är du också mer benägen att begå brott.

Hur skulle du beskrivas i media om du blev anklagad för något?

Cecilia Bradley

Tröttsamt bullshit

Reza Madadi aka ”Maddog” pekas ut som en utav de skyldiga till det så kallade helikopterrånet. Enligt polis och åklagare är det alltså möjligen hans ansikte som döljer sig bakom siluetten jämte texten:
”Man, 31, Stockholms Södra förorter: Känd kampsportare. Uppsatt på polisens Novalista över länets mest 150 brottsaktiva. Dömd senast i september för en misshandel som skedde 2006 då han skallade en person i ett bråk om en parkeringsplats. Även dömd för förseelse mot vägtrafikregistret då han medvetet dolde sina registreringsskyltar. Hans tränare sitter häktad misstänkt för ett uppmärksammat värderån i Umeå i maj i år. Nolltaxerar”

Jag känner inte Reza och kan därför inte uttala mig om vad han är för människa. Om han är skyldig eller ej är inte min sak att avgöra. Det som däremot gör mig förbannad är att hans kampsportsbakgrund får stå i fokus i TV4-nyheternas kvällssändning och på Dagens Nyheters inrikessidor. Hans intresse för kampsport är totalt orelevant i sammanhanget. Jag är så jävla trött på det här. Ja, det finns rötägg inom samtliga dicipliner under taket ”kampsport” som inte tvekar att använda våld även utanför ringen/mattan/dojon. Ja, vissa personer som tränar thaiboxning och MMA har en bakgrund i missbruk och kriminalitet, vissa utav dessa personer har också suttit i fängelse. Men på exakt samma sätt finns det fotbollsspelare som inte tvekar att dra en lina på toaletten på Sturecompagniet, ishockeyspelare som anmäls för våldtäkt efter en hotellnatt och friidrottare som dopar sig. Men kampsportens rykte är betydligt bräckligare än ishockeyns. När en hockeyspelare blir anklagad för våldtäkt kan gemene man se att det här är en enskild persons eventuella handling. När en kampsportare eventuellt gör samma sak blir det ett kampsportsrelaterat problem.

Jag är inte dum. Jag förstår att ”den kände kampsportaren” är ett epitet liksom ”TV-stjärnan” eller ”bankdirektören”. Man säljer en stereotyp gestalt, färdigpaketerad och klar. Man säljer lösnummer, man får höga tittarsiffror. Men man bildar också opinion, mot kampsport. Oavsett om avsikten var den eller inte så försätter den andra kampsportare i ett dilemma: fria eller fälla, båda alternativen på bekostnad av kampsportens trovärdighet som respekterad idrott. Väljer man att hävda att Reza är oskyldig står man med brallorna nere om han blir dömd, då håller vi kampsportare varandra om ryggen trots att vi är ett pack som begår rån och grova våldsbrott. Väljer man att peka ut Reza som skyldig, vilket jag naturligtvis aldrig skulle göra måste inflikas, och det sedan skulle visa sig att han var oskyldig då har man förutom att sälja ut en av ”sina egna” indirekt sagt att det här är det man kan förvänta sig av kampsportare.

Det är möjligt att jag gör en höna av en fjäder här. Kanske handlar det inte alls om kampsport. Kanske är det bara jag som går igång på sånt här eftersom jag personligen tycker att kampsport rent generellt får ta väldigt mycket oförtjänt skit.
/Ewonne

Prata med en kampsportare och du får ofta höra hur den är mer än ”bara” en sport, utan en livsstil. Många upplever en förändring inombords, ett nytt sätt att tänka. När jag funderade på att börja med kampsport öppnade sig en helt ny värld för mig. Funderingar som på vilken som passade mig, vart jag skulle träna, var det rätt grej för mig egentligen? Det finns en hel uppsjö av olika former man kan träna och kanske inte alltid så lätt i den djungel som finns. Prövade först Jiujitsu, den andra kampsporten jag gav mig i kast med var hos Shorinjikempo Stockholm Norra under ”ledning” av Robert Liljeblad, då jag fascinerades av disciplinen, teknikerna och ritualerna. Var aldrig intresserad av att hitta en sport där jag går in sparkar/slår av mig i 2 timmar och sen går hem och inte tänker på den förrän det är dags för nästa träning, ville ha något mer. Känslan av att ta på mig en dōgi (dräkten), att sätta sig ner och försjunka i en Chinkon gyō (Meditation, zazen). Det jag fastnade för med Shorinjikempo var variationen, från den lugna meditationen till sparkar, slag, kast. Växlingen mellan hårda och mjuka tekniker. Disciplinen. Vänskapen. Kraften.

Shorinjikempo är väldigt fysisk, ett pass som varar i 2 timmar börjar med Chinkon gyō (meditation). En uppvärmning (taiso) följer med övningar och stretching. Grundträningen (kihon) följer då det tränas slag, sparkar, blockeringar, förflyttningar och rullningar. Efter följer teknikträning (gijutsu) som består av 600 tekniker, där tränas förutbestämda mönster där en attackerar och den andra försvarar, detta kan vara med hårda tekniker (goho) slag och sparkar eller med mjuka tekniker (juho) med losstagningar, nedbrytningar och kast. Det ingår också sparring (Randori), som kan ske på en mängd olika sätt allt från långsamt utan kontakt till full fart med huvudskydd och tandskydd. Embu som är en uppvisningsform där två utövare presenterar ett eget sammansatt program och som det tävlas i på SM, EM och VM.
För att uppgraderas inom Shorinjikempo så krävs det ett tekniskttest samt även ett skriftligt. Vid högre graderingar förekommer det även intervju eller uppsats. Det finns även prästerskaps graderingar (sokai), men är väldigt få västerlänningar som innehar dessa grader.

Kort om Shorinjikempo så grundades den 1947 i Japan av Doshin So. Han jobbade för den Japanska underrättelse tjänsten i Kina i 17 år och hans täckmantel var Taoistmunk för att på så sätt lättare kunna resa runt i landet och utföra sitt arbete. Under dessa år studerade han ett flertal stridskonster och utvecklade Shorinjikempo som är ett sätt att utöva Kongo zen Buddhism. Han ville ha en träning som utvecklar människor till kropp och själ i stället för strids maskiner som bryter ner det. I dag finns Shorinjikempo i 33 länder, med ca 1 500 000 utövare som praktiserar samma tekniker vilket ger möjlighet att åka på träningsläger och tävlingar överallt. I Sverige är den förhållandevis liten, finns just nu 11 föreningar sen den första startade 1970 av Kanemi Hagiwara som grundade ”Stockholm Shibu”. Det är en kampsport som passar de flesta oavsett ålder och fysik. Man kommer snabbt in i det och det ger dig en ordentlig utmaning.

Jag har tagit en lång paus från Shorinjikempo för att jag har rehabiliterat en axelskada och tänkte nu ge mig in i kampsports världen igen. Är boende i Glasgow, Skottland för närvarande så ska se vad som erbjuds här inom kampsport. Shorinjikempo rekommenderar jag dig helt klart att prova på, efter 2 timmar kommer du hem riktigt trött i kroppen, men samtidigt så full av energi.

Vilka kampsporter har du tränat?
Har tränat Taekwon-Do ITF för Robert Andersson, 5 Dan, på Fighter Taekwon-Do Klubb och boxning för Hisingens BK och Gladius MMA med Stig Ström som en av mina tränare.
Tränar nu Thaiboxning på Fighter Muay Thai och MMA på Gladius MMA på Fighter Centre Göteborg.

Hur kom det sej att just du blev Sveriges första kvinnliga professionella MMA fighter?
En kombination av flera faktorer. Jag är en tävlingsmänniska och vill tävla i den idrott jag tränar.
Gladius MMA och min tränare August Wallén tror på mig och gav mig förutsättningarna att satsa och jag har alltid fått bra uppbackning av mitt team, Shooters MMA.
Sist men inte minst så gav EVT och The Zone FC mig chansen och möjligheten att tävla i MMA.

Har du någon favorit låsning/strypning?
Nej

Vad är ditt närmsta mål?
Tränar och satsar för att gå MMA-matcher i höst. Vill självklart vinna dem och fortsätta utvecklas som MMA fighter. Har Nordiska Mästerskapen och VM i Thaiboxning på schemat i höst och jag går för guld.

Och långsiktigt?
Långsiktigt skulle jag vilja tävla internationellt både i MMA och Thaiboxning (utöver i Thailand där jag gått några matcher) och sikta mot toppskiktet i respektive stil.

Vad ger kampsporten dej?
Rolig, utmanande och varierad träning, möjligheter att tävla och utvecklas som atlet, träffa nya människor och jag får resa och se världen.
Kampsporten ger mig möjligheter att utvecklas som ledare och instruktör och i dagsläget också försörjning då mitt företag är kopplat till kampsport.
Idrott har alltid varit och kommer alltid vara en stor del av mitt liv och jag hoppas kunna vara en god ambassadör för kampsport och ser gärna att fler ungdomar upptäcker idrotten, gemenskapen, glädjen och möjligheterna.

Om du var tvungen att välja mellan en stor tävling i Thaiboxning eller MMA vilken skulle du ta?
Beror såklart på vad det skulle handla om för tävlingar, men måste jag välja skulle jag välja MMA.

Vem skulle vara din drömmotståndare oavsett stil och viktklass?
Jag skulle gärna möta de bästa tjejerna i MMA och i dagsläget är det Gina Carano och Chris Cyborg.

Vad är din största styrka som fighter?
En av mina starka sidor är min mentalitet, min målmedvetenhet och vilja, samt min erfarenhet av att ha tävlat mycket sedan barnsben.

Hur tror du att man kan få upp intresset för kvinnliga fighter?
Jag tycker att crew:et bakom Girls Night Out tävlingarna har tagit ett grymt initiativ för att få upp ögonen för tjejfighting. Det ger kvinnliga fighters bra och flera möjligheter att tävla. Tjejfighting går under en stadig utveckling och intresset ökar. Med allt fler tjejutövare och fler möjligheter att tävla kommer kvaliteten snabbt att bli ännu bättre.
Långsiktigt tror jag på mixade event dvs. att alla galor, nya som väletablerade, har minst en tjejmatch på fightcardet.

Är det något som du är extra stolt över i din kampsportskarriär?
Jag är stolt över att vara den första tjejen i Norden som tävlat i Professionell MMA och jag är stolt över mitt SM-Guld i Thaiboxning.