Nockowt

Sista dagarna har varit en del jobb, inget ansträngande men det tar tid från viktigare saker som familj och träning. En kompis frågade mig idag hur jag hinner, han skulle inte göra det sa han och då är han ”bara” student med flickvän och extrajobb. Men för mig handlar det inte så mycket att hinna med som att prioritera. Självkart kommer mina barn i första rummet men mina egna mål och drömmar är ju viktiga för mig. Utan dem skulle jag förtränga mig själv och förminska min egen person, något jag aldrig skulle göra för någon. Självklart tar jag ledigt från träningen då och då om vi ska göra något i familjen. Men framförallt uppmanar jag mina barn, ja alla egentligen, att göra det de själva verkligen vill göra. Detta är enormt utvecklande och kreativt och ger en god självkänsla och trygghet inombords.
Uppoffringarna jag gör är för en del människor ganska stora, men för mig är de ganska naturliga numera. Jag dricker inte alkohol alls, träffar ganska sällan vänner vid sidan av träningspolare osv, har alltid för mycket att göra hemma, på jobbet, i skolan mm.
Kan visserligen bli stressigt ibland men för mig är allt detta för att jag ska kunna få hålla på med något som förgyller mitt liv, som ger mig en kick och får mig att må bra. Har alltid sökt äventyr och spänning i livet och detta är ett ganska tryggt sätt att få utlopp för detta och att kunna bli sedd och få bekräftelse. För det är väl ändå en av anledningarna till att vi håller på med sånt här?